Jag ska berätta en historia som utspelade sig i somras, om hur långspakar och strulande B21:or ledde till min första 140! Det var semester, juli var juli och det var fint väder. Jag skruvade lite lätt med min 245 Turbo vilket just då innebar styrväxelbyte och smådonande med lack och underredsmassa. Snart dags för besiktning, skulle bara byta grenrörspackning så var det nog biff sedan...
Dagen kom, och i likhet med tidigare dagar kollades blocket av på amazoner, duetter och 140:or. Suget hade funnits bra länge, men jag hade lovat mig själv att bara hålla i två blar. Fem klick senare syns bilen jag senare skulle känna som Sune-Erland på skärmen. Grå, 145:a, 1970 (favoritårsmodell), röd inredning, anständigt pris och så klart bara 20 minuters bilfärd hemifrån. Jag sneglade på telefonen och klockan som var runt 11. Beslutade mig för att skärpa mig och tog verktygen och gick ut. Det var verkligen dags att få tummen ur nu, bilprovningen bokad till kl 15 och en 50 milsresa till pappa på Öland bokad dagen därpå.
Solen gassade. Jag började dra loss pinnbultarna och mumlade lite. Kom fram till att tidigare ägaren dragit av två och låtit stumparna vara kvar i toppen. Mummel... Börjar lossa mer prylar. Vevhusvent-slangen åker bort (den som är så kul att få in igen på en B21ET när den svällt). Konstaterar att turbon ändå inte ger vika så mycket i och med oljeretur och annat sheit, så lossningen mot avgasröret var onödig. Bah, jag kan klämma in packningarna i glipan som uppstått mellan topp och rör. Sagt och gjort, sedan startar vi... Givetvis består problemet. Isär igen och byta fler packningar, alla utom en som en pinnbult blockerade. Aj aj, varmt varmt...
Start, låter fortfarande som en gräsklippare så klart! BAH! Nu blir det bilprovningen ändå, om jag så ska få 5 tvåor på det där... Vevhusvent-slangen glappar och det drar tjuvluft till tusen. Eltejp löser allt. Nu är det 5 minuter kvar till incheck, gasa!
Efter två motorstopp (tack eltejp!) så inser jag fakta. Jag orkar inte bry mig... Avbokar tiden på nätet en minut innan showdags och vänder hem. Går upp i lägenheten, ringer den trevliga tjejen i annonsen, åker till Täby och tar en tvåtimmarstitt på Sune-Erland. Visst går han lite oroligt, och motorkuddarna verkar sopslut.
Men långspak?! Och jätteratt?! Och röd inredning med de feta nackstöden?! Och gula varselljus?! Och en dödsskön brukspatina?! Pådragsljudet av en B20!!!! "Här har ni pengarna, nu är Sune-Erland min!"
Resan ner till Öland gick så klart smärtfritt. Annat hade väl varit...
Hemma i Upplands Väsby. Sune-Erland får sig en 98-snaps och jag ett bra fototillfälle med fen-saaben i bakgrunden.
I mina ögon den ultimata 140:n. Jag tyckte inte att jag behövde kompromissa på någon punkt, det är sånna bilar man ångrar om man inte köper.
Mmhm, ni vet hur det där känns. Det enda som stör harmonin där är väl choken som ligger i baksätet... Snålställt var namnet.
Trots den trevliga uppenbarelsen så finns ju en del att fixa till, så när jag väl fick garageplats så veks den åt Sune-Erland trots att jag tänkt mig en vinter av B21ET-bråk förut.
Todo-lista:
* Demontera framskärmarna och frontplåten och rostlaga. Detta är nuvarande projektet
* Byta bussningar i framvagnen samt motorkuddarna, det klonkar och lever om
* Ge förgasaren en omgång, alternativt byta ut den mot något hetare
* Ta ett kompprov, den snor en del olja och ryker ur oljepåfyllningen
* Ta hand om tre-fyra rostställen under bilen, med lite tur behöver inget kapas bort.
Eventuellt:
* Skrämma upp motorn
* Byta trasig inredning, det är bara tyglapparna på hjulhusen bak
* Montera lite skojjig extrautrustning. Jag har en vag ambition om att återskapa en 80-talsbruksis. Biltemavarvräkaren och en passande voltmätare finns redan. Nyckelordet är reversabelt här.
Jag återkommer med lite meckbilder, men det har inte kommit längre än att höger framskärm är borta och en halv pappkasse jord befriats. Det måste bytas plåt vid huvinfästningen, annars tror jag att det klarar sig faktiskt. En notering jag gjort är att zink-primern från plastic padding är väldigt lik originalkulör!
Jag hoppas ni kommer med lite kommentarer under resans gång, jag har säkert massa frågor jag inte tänkt på nu. Och pepp är alltid bra!
Inte för att det är jättenoga, den drog faktiskt bara 0,9 på sin jungfruresa (landsvägskörning i 25 mil i 90 i snitt).
Låter som de sitter 4;30 i den min varva lika mycket..
